Flashpackers
Browsing:

Etikett: langkawi

Video från Malaysia


Kommentera

Sky Bridge

Sebastian på Sky Bridge

Just nu befinner vi oss i härliga Kuala Lumpur. En modern storstad med fungerande wifi, skyskrapor och luftkonditionerade shoppingcenter men också spännande streetfood och en prisnivå som är ungefär hälften av den svenska. Detta inlägg ska dock handla om vår utflykt till Sky Bridge i Langkawi som vi gjorde för några dagar sedan.

Sky Bridge är en del av en större utkiksanläggning inte långt från den hamn där vi tidigare anlände till Malaysia. Själva bron ligger högt uppe på ett berg och sägs vara en av de läskigaste i världen. Oavsett om detta stämmer så är det säkerligen den mest spektakulära turistattraktionen på ön och väl värd ett besök om man inte är alltför höjdrädd.

Hit tar man sig enklast med taxi eftersom det inte finns någon kollektivtrafik inom Langkawi. Vi betalade 35 MYR för en enkelresa vilket motsvarar ungefär 70 SEK. Det var inga svårigheter att få tag på taxi varesig dit eller tillbaka.

Vi valde att vara på plats strax innan 17 för att undvika den värsta hettan och köerna vilket visade sig vara ett smart drag. Det var inga köer och vi kunde snabbt köpa biljetter till linbanan som skulle ta oss upp till själva bron och utkiksplatsen.

På området finns en rad andra attraktioner, vilka vi hade läst lite om på anläggningens webbplats, men vi valde att fokusera på huvudattraktionen – Sky Bridge. Detta visade sig också vara ungefär vad vi hann med i lugn och ro innan anläggningen stänger vid 19.

Linbanan var tveklöst inget för höjdrädda och den sista biten gick mycket brant upp mot toppen medan vi med skräckblandad förtjusning blickade ut över landskapet. Det hela var oerhört vackert och svårt att fånga på bild på ett rättvisande sätt.

Väl uppe var det dags att byta gondol för en kortare sista färd till den topp varifrån bron går. Därifrån fick vi ta en kortare promenad på en anlagd gångväg genom skogen innan vi nådde fram till resans mål.

Sky Bride

Själva bron går i en båge mellan två bergstoppar och har dessutom några partier med glasgolv vilka man dock kan välja att gå runt. Den vidsträckta utsikten är helt magisk med den smaragdgröna skogen som klättrar upp längs bergen och kullarna, havet som på något vis möter och nästan går ihop himlen.

Detta är utan tvekan en riktig turistfälla med souvenirshoppar, västerländsk prisnivå, långs köer med mera. Vi lyckades dock undvika de långa köerna, troligtvis för att vi kom relativt sent på en vardag, och tycker detta var väl värt ett besök. Ibland förundras jag över hur en värld som kan vara så hård också kan vara så otroligt vacker.

Emelie


Kommentera (1)

Äntligen framme i Langkawi

Rubriken till detta blogginlägg är något motstridig eftersom jag verkligen älskar Thailand, i alla fall de delar som vi som turister fått uppleva. Nu är det dock fantastiskt skönt att vi igår lyckades komma med vår båt hit till ön Langkawi i Malaysia.

Vi skulle kunna säga att vår resa började 8:20 igår morse då vi något stressade checkade ut från vårt hotell. Tandborstningen hade inte hunnits med då frukostpannkakorna tog extra god tid på sig att tillagas denna morgon men i övrigt låg vi skapligt bra till tidsmässigt.

Efter några hundra meter på Koh Lipes mysiga Walking Street var vi framme vid stranden. Det var nu dags att bära våra tunga resväskor längs med stranden bort till ”Immigration Office”. Väl där fick vi veta att vi skulle vänta en halvtimme vilket inte riktigt stämde överens med vad som stod på biljetten. Det kändes dock skönt med lite vila även om det det hela var lite väl oorganiserat för min smak.

När kontoret väl öppnade klockan nio var vi bland de första i kön vilket kändes skönt, nu skulle det säkert inte vara några problem att hinna med båten. Bakslaget kom dock ganska snabbt då vi fick veta att vi hade bokat biljett med ett bolag som använde sig av ett annat ”Immigration Office” som låg åt det håll vi kom från. Exakt var lyckades vi inte få reda på och det var inte heller utsatt på kartan. Vid det här laget började det kännas ganska så svettigt.

De var bara att börja kånka väskorna tillbaka i sanden och fråga oss fram längs vägen samtidigt som klockan tickade. Enligt båtbiljetten var vi tvungna att checka in en timme innan avgång och nu var det kanske en kvart kvar.

Efter att ha frågat på ett par olika ställen längs stranden fick Emelie napp. Vi fick hjälp av personalen på ett hotell att köra väskorna den sista biten i en kärra fram till vad som skulle vara rätt kö. Äntligen framme!


Kommentera